Så då var vi här igen, detta är 3dje gången jag sätter mig och skriver om mitt liv. Borde vara lätt att skriva eller nästan som ett tvång, med tanke på min diagnos och allt, men men.

Vad ska en skallig man göra såhär på en eftermiddagskväll mitt i natten? förbereda sig på att lämna sitt jobb och sakta men säkert påbörja den mörka och svåra vandringen mot sitt rike, Som i folkmun kallas för något som liknar drygstorp. Eller ska han sitta kvar på jobbet då han ändå ska vara här imorgonbitti? En massa kaffe så ordnar det nog sig. Problemet är att man måste jobba med osociala nattarbetare hela natten. Bleka som sur mjölk och osociala kreatur som aldrig har sett solen. Antagligen så går dom upp i rök…..poff…….

Nej. det vågar jag mig inte på. Får väl åka hem till fruga och barn och se om man får en sängplats, eller om man får sova på soffan som vanligt. (Robert nickar instämmande) nick nick nick

Känner verkligen fram emot nästa vecka, en hel vecka av bloggande, vet inte hur jag ska kunna fortsätta att jobba och bygga ut huset nu när bloggandet tar all min tid. Men kan blondinbella så kan väl jag.

/martin